I går släpptes alltså En död man på Storytel med fler ställen. Det känns kul och spännade, men faktiskt också rätt nervöst. Det är en sak att skriva för barn och ungdomar, och då särskilt om hästar. Man glider liksom hela tiden under radarn, på något sätt. I synnerhet förr i världen, när hästböcker oftast placerades mellan politiska diktsamlingar och porr på skalan över ”ointressant litteratur”.
Jag har gjort allt jag kan för att berätta om boken på Facebook och andra ställen på nätet. Har ju tyvärr inte riktigt möjlighet att tapetsera hela tunnelbanan i Stockholm med bilder på mig själv i helfigur, och är inte helt säker på att det skulle sälja heller, för övrigt … 😉
Hittills har jag ingen koll alls på hur den laddats ner, men jag vet att många har den i bokhyllan eller just har börjat lyssna på den.
De första recensionerna blir värst – hoppas de är positiva!
Nu är det dags att bege sig till stallet, och sedan hem och fortsätta skriva. Fast först måste jag fixa ett gäng korsord, och lite annat jox, typ fakturering med mera. Snart dags att sno ihop förra årets bokslut också – man blir påmind om detta när diverse kontrolluppgifter börjar trilla in i mejlen.
Sorgen efter vår voffla Scilla, som fick somna in i förra veckan, är också ständigt närvarande, naturligtvis. Det gick så fort och oväntat att hon blev sjuk, och det fanns tyvärr inget att göra. Livet är orättvist ibland, också mot en mycket älskad hund.
/A
