Pappershögen ligger bredvid datorn.
Kommentarer med blyerts i marginalen. Inte så många som man kunde ha trott dock. ”Fruktansvärt välskrivet”, sa förläggaren – mycket snällt och med ett milt tonfall.
Åh tack.
Det gjorde inte ångesten mindre. *gaaah*
Det finns alltid annat att hitta på.
Kontoret börjar bli välstädat.
Kattlådan är tömd.
Har ringt en god vän.Gjort mer kaffe.
Måste gå ut med hundarna nu.
Oj, snart dags för stallet! Det skymmer redan härutanför …
Frågan är hur många ursäkter man egentligen kan uppfinna, innan man till sist står inför det faktum att det är dags för ett sista korr och sedan är det färdigt?
Nu åker vi till stallet, jag och hundarna. Sedan ska jag åka hem och ta itu med det hela.
Jag lovar.
Kanske, i alla fall.
/A