Höst ute och jag har massor att göra. Men sov för länge i morse efter ännu en av dessa halvvakna nätter. Man ligger där i sängen, sover, vaknar till, lyssnar lite på radio, somnar om, vaknar till igen. En katt som säger mjau, en bil som kör förbi, en dröm som plötsligt tar tvärslut i kaos. Minsta lilla är en anledning att slå upp ögonen och tänka ”häpp!”.
Häromsistens när jag var förkyld, drömde jag en mycket komplicerad och rörig dröm. Det var något med bilar som vi skulle köra iväg med, och en massa annat. Plötsligt mitt i drömmen griper mitt Vakenjag in och säger irriterat till Drömmakaren inne i huvudet: men fy sjutton vilken jobbig dröm. Den här orkar jag faktiskt inte med!
Och sedan vaknade jag …
Alltså – jag måste skriva ett manus. Det har jag lovat. Ändå är det som seg deg i huvudet. Idéer poppar upp, men förkastas. Skriver lite. Känns inte bra. Slutar. Gör något annat. Provar en ny idé. Och så går det runt.
Mitt vaken-jag borde faktiskt ta itu med det här nu, slog det mig. Kanske dags att Vakenjaget säger till Idémakaren inne i huvudet att skärpa sig lite, precis som Drömmakaren fick göra?
Faktiskt ingen dum idé.
Tror jag köper den.
Over and out!
/A