Läste den här bloggen och blev beklämd.
Amelia – blogg som handlar om barnuppfostran
Det är snart 2017 och vi har alltså inte kommit längre än så här när det gäller barnuppfostran?
Och sedan blev jag sittande i bussen och tänkte på skillnaden mellan lydnad och respekt.
Lydnad är det du tvingar på någon som inte vill göra som du. Det finns olika metoder, allt från aga till manipulation, men alla går ut på att den du bestämmer över ska sluta ifrågasätta och sluta tänka själv.
Den ska lyda. Punkt. Mamma eller pappa har alltid rätt, och om du inte förstår det är det du som är dum och inte förstår bättre.
Respekt är i stället när du har ett pågående samtal med någon. När ni gemensamt diskuterar er fram till en lösning. När den du talar med förstår varför det är bättre att göra på ett sätt än ett annat. Win-win för båda parter och no hard feelings efteråt.
Gissa vilket som ger bäst resultat i längden, om man vill fostra trygga barn som tänker själva? Barn som inte bara lyder när du tittar på eller de hotas av straff som att bli av med mobilen eller inte få äta efterrätt.
Minns att våra barn älskar oss och är lojala med oss. De vill inget hellre än göra som vi vill – om bara vi låter dem göra det!
Och jag brukar ofta tänka på Bo Hejlskovs Elvéns ord: ”Alla som kan uppföra sig gör det!”.
Här är hans hemsida för den som vill veta mer: https://www.hejlskov.se
Mina egna barn har faktiskt aldrig blivit straffade.
Klart vi har bråkat ibland. Vid några tillfällen var jag säkert j*kligt förbannad också. Föräldrar är inte mer än människor och att dölja känslor är inte min bästa gren. *)
Men tvinga barnen att lyda eller hota med straff för att få dem att göra som jag vill – aldrig.
Jag tror i stället benhårt på positiv förstärkning. Typ: ”Kom igen, nu städar vi järnet ett par timmar och sedan äter vi chokladpudding!”.
Funkar hur bra som helst – särskilt på mammor som själva har lite svårt med motivationen att städa …
*) Jag tror på att visa att man är arg, om man är det.
Att koka inombords, men visa ett leende yttre,
är bland det värsta man kan utsätta
en annan människa för!
Sedan är det klart att man måste ha gränser. Men man kan sätta gränserna på olika sätt. I vår familj satte (och sätter) vi dem tillsammans. Alla förstår dem.
Gör man fel är det inte hela världen – vem tusan är perfekt egentligen?
Nästa gång går det bättre!
Mina numera vuxna barn är faktiskt mina bästa vänner – och jag hoppas att jag är en av deras.
Kom också att tänka på den här bilden, tagen i Tyskland 1936.
August Landmesser heter mannen som inte gör någon hitlerhälsning.
Han gifte sig med en judisk kvinna, de fick två barn tillsammans, och både han och hans familj fick betala ett högt pris för sin vägran att lyda.
Men sjuttio år senare, är det hans namn världen minns.
Männen runt omkring honom – de är bara en anonym massa av lydiga undersåtar, som blint följde ledaren mot undergången.
Lydnad eller respekt? Det är du som väljer.
Läs mer om fotografiet och om August Landmesser här:
/A
PS. Hade ju förresten tänkt sluta skriva så mycket, och i stället köra mer buss och bli en seriöst hårt arbetande kvinna som samlar i ladorna inför pensionen.
Men nä, så blir det nog inte. Fast det hade ni kanske redan listat ut? 😉 DS.