Fy fan vad jag är trött på män (och vissa kvinnor) som tycker att kvinnor inte ska skriva böcker om det de vill, utan ALLTID TA HÄNSYN TILL FAMILJEN OCH BAAAAAAAARNEN – samtidigt som samma män gladerligen hyllar manliga författare som inte tar ett skit hänsyn till FAMILJEN OCH BAAAAAAARNEN.
Hur j*vla inskränkta kan ett gäng medelålders karlar som aspirerar på att kalla sig författare bli egentligen?
Dinosaurier är ordet, sa Bill.
Jajamensan, sa Bull.
Nä, jag får nog gå ur den där gruppen Författare på facebook, innan jag får för mig att skriva en elak bok, eller drabbas av en total hjärninfarkt och börjar springa runt som pippin i Kalle Anka på julafton.
www.youtube.com/embed/RtEfGDNpm10
Vad är det som är så svårt med att litteraturen ska vara fri? Att man måste få skriva vad man vill? Att litteratur utan frihet bara är en massa ord utan innehåll?
Ja, fan vet. Men få saker är tydligen mer provocerande än kvinnor som beskriver män på samma sätt som Strindberg & co genom århundradena har beskrivit kvinnor.
Gaaaah …. alipappaaliaiiiaiiiiaiiiiaiiiiaiiii …
Godnatt!