Nu är det klart!

I går skickade jag iväg manuset till Mattias på Lind & Co, samt till mina testläsare. Två timmar senare insåg jag att min snuviga hjärna skickat fel dokument till allihop. Suck liksom!
Skickade om och var nöjd med det.
På kvällen låg jag och läste manuset en gång till, och hittar förstås fel som behöver åtgärdas … Det är då aldrig perfekt, liksom!
Testläsarna får behålla sina manus, för det är bara småsaker, men i Mattias manus ska jag ändra, så får han ett som är korrekt, och som blir det manus i vilket vi för in alla ändringar så det blir konsekvent.

Anna Maria Käll är vidtalad som inläsare av manuset, och preliminärt släpp är den 25 april – i Elitloppsveckan! Roligt eftersom manuset utspelar sig i travvärlden.

I övrigt har jag förhoppningsvis lyckats fånga ett jätteroligt jobb!
Kan inte berätta mer om det än, men jag är så glad!
Det ska verkligen bli jätteroligt att få skriva om något som både är en utmaning, ger nya kunskaper och dessutom kommer att bli en helt ny plattform för mitt skrivande.
Att det dessutom går hand-i-hand med egna funderingar på saker jag VERKLIGEN skulle vilja skriva om – då kan det helt enkelt inte bli bättre!

Hur det blir med deckarskrivandet framöver är därför högst oklart.
Serien om Wendela Vide är i princip avslutad, och vad jag vet finns det inte någon cliffhanger i sista manuset, som måste följas upp med en bok till.

Jag kan inte säga att jag tröttnat på att skriva deckare, men det finns annat också, som är minst lika roligt att hålla på med.
Att marknaden just nu dränks i deckare – typ 350 böcker  har kommit ut bara i år – gör också att inkomsterna minskar för varje bok.  Ersättningsnivåerna är deprimerande låga och tyvärr är det så att somliga blir väldigt rika på mitt jobb, medan jag som hittar på själva storyn och skriver boken är tvungen att köra buss för att gå runt ekonomiskt.
Eftersom mina böcker bara kommer som ljudböcker, står jag också utan möjlighet att söka stipendier från Sveriges författarfond, som enbart delar ut pengar till pappersböcker. Fatta hur gammaldags, liksom!
Jag har faktiskt lackat ur på det, och gått med i Sveriges författarförbund – trots mina dubier mot föreningar som tillåter medlemmar  som jag (för att fritt citera Groucho Marx). Men jag räknar inte med att kunna genomföra någon revolution för det – inte så länge folk fortsätter att skriva för småpengar ”för det är ju så roligt att ge ut en bok!”.

Nu ska jag ge mig ut i grådasset och köra en katt till veterinären och lämna in mitt covidprov.

/A

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.