Äntligen är Dödande lögner ute!

Skönt, då kan jag släppa det och gå vidare med nästa manus istället.
Läste igenom den som e-bok på Storytel själv häromkvällen, och hittade genast småsaker som jag borde ha ändrat. Är man petimäter så är man! Men hittills har ingen lyssnare hört av sig, så … Det är förmodligen bara jag som ser dem.
Det är ungefär som att måla stall.
Just när man gjort det ser man vartenda felaktigt penseldrag och varje fläck som hamnat på fel ställe. En vecka senare är man blind för det, och ser bara helheten igen.

Än så länge har DÖDANDE LÖGNER bra betyg på Storytel, men som vanligt är åsikterna bland lyssnarna synnerligen varierande. ”Tråkig!” skriver en och ”Bra!”, skriver en annan. Sanningen ligger nog någonstans mitt emellan.


I övrigt har det varit den varmaste veckan i mannaminne. Otroligt jobbigt med 35 grader i skuggan. Jag har inte skrivit utan haft min sedvanliga målarsemester i stallet. Min metod är annorlunda mot de flesta andras. Jag häller nämligen färgen över min kropp och rullar mig mot väggarna.
Eller nja, gör inte riktigt så, men man kan tro det när man ser bilden här intill i alla fall …

Längtar faktiskt efter hösten. Jag har svårt för värme och september är min favoritmånad. Kalla, klara dagar och fortfarande ljust på kvällarna, alla vänner är tillbaka från sina semestrar, och det blir rutiner och vardag igen. Skönt!
Riktigt vad jag ska skriva i höst vet jag ännu inte.
Är klar med manus nummer fem om Wendela Vide och polisen Annika Sandström om kanske en månad, sedan får vi se. Det skulle vara så himla kul att skriva för barn igen – eller kanske en hästbok för lite äldre läsare?
Det ger sig väl när jag kommer så långt.

Nu ska jag dricka kaffe och ta en tupplur i soffan, och sedan skriva vidare.
Fick en sån himla bra idé i stallet tidigare, som ska in i manuset pronto!
/A

Hettan dallrade över Hågadalen i går, när den var 36 grader varmt! 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.