Hästboken tar plats i kulturen!

Men så fint – vaknade till det här inslaget på radions P1 i morse – Från stallet till finrummet – forskare vill höja hästbokens status. 

Sedan en liten tid tillbaka har jag också en liten serie på Guldfuxen förlags Instagramkonto om mina  hästböcker, inspirerad av all uppmärksamhet genren har fått på sistone. Böckerna är presenterade helt utan ordning, visserligen, men ändå – hoppas att mina gamla läsare ändå ska känna igen dem allteftersom de dyker upp! Direktlänkar nedan till respektive bok:

Ovänner i stallet

Guldfuxen

Den ledsna ponnyn

 


I övrigt har jag haft en massa annat för mig i dagarna fyra, och helt tappat bort manuset. Bara ”jaha, vad var det jag skrev om nu igen? Hm?”.
Känns lite hopplöst, och ingen inspiration har jag heller. Men så får det vara. Man behöver inte alltid tycka jobbet är kul.
Ska i alla fall läsa igenom hela manuset från början och se hur det flyter på, vad som behöver strykas eller kompletteras. Hälften är snart klart, så det är hög tid.

Utanför balkongen – med den öppna balkongdörren – är det full rulle – som vanligt. Ibland är jag så trött på att bo i stan, men vet inte om ett litet hus på landet heller är ett vettigt alternativ. Älskar ju när det händer saker, och har alla vänner här i Uppsala. Skulle nog bli ganska ensamt ute på landet till sist. Jag tror inte på att flytta när man är för gammal och inte har barn i skolåldern. Lätt att bli isolerad, och få sitta ensam bland granarna, även om jag ibland kan längta mig knäpp efter tystnad, vågor och vindsus i trädtopparna.

/A

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.