En randig sambo … Nej, tack!

Äntligen kan man sitta på loftgången och jobba!
Det är helt underbart nu – varmt ute och den ligger i skugga på eftermiddagar och kvällar.
Tyvärr finns det störningsmoment: en ståtlig getingdrottning vill gärna vill hänga med mig och HR*-avdelningen när vi är där ute.
Jag tycker hon ska bygga sin byla någon annanstans, så hon slipper få den sabbad av typ Anticimex. Hon själv tycker att just vår loftgång verkar underbart bra, och dessutom så uppskattar hon tydligen mitt sällskap, eftersom hon gärna surrar omkring precis där jag sitter. Det är lite jobbigt, eftersom jag inte riktigt uppskattar hennes kontaktförsök, men samtidigt inte vill beröva henne livet.
Alla har ju sin plats på planeten, och getingar äter andra flygfän – som flugor och bromsar. Alltså får hon gärna leva, men jag blir väldigt glad om hon bygger sitt bo på ett lämpligare ställe.

*) Hund-Racka


I övrigt har det varit en vecka utan alltför mycket skrivande, men däremot en hel del tänkande. Kommer ju sådana perioder också, så det är bara att låta det vara så.
Otroligt många förlag som har boksläpp så här års, och nu i dagarna är det ju också ett år sedan EN DÖD MAN kom ut i pocket.
Ångrar inte att jag tryckte upp den, det var ett roligt projekt, men däremot borde jag ha avvaktat och sett vart pandemin skulle ta vägen först.
Men det är så dags att vara efterklok nu, liksom. 🙂

Jag borde läsa mer, men det är svårt när jag är mitt inne i ett manus. Det får bli en sommarsysselsättning, när Wendela Vide-5 är klar och jag har semester. Har just passerat mitten på manuset (ungefär) och det börjar bli dags att bestämma hur säcken ska knytas ihop. Få se hur det löser sig!
Jag har valt att ha fler trådar än vanligt i det här manuset, och ångrar det ibland, men man måste ju tänja på komfortzonen lite nu och då.

För övrigt är det 51 dagar kvar till DÖDANDE LÖGNER släpps. Spännande att se hur den blir mottagen av lyssnarna! 🙂

Nu – arbeta, arbeta, arbeta!

/A

Hästboken tar plats i kulturen!

Men så fint – vaknade till det här inslaget på radions P1 i morse – Från stallet till finrummet – forskare vill höja hästbokens status. 

Sedan en liten tid tillbaka har jag också en liten serie på Guldfuxen förlags Instagramkonto om mina  hästböcker, inspirerad av all uppmärksamhet genren har fått på sistone. Böckerna är presenterade helt utan ordning, visserligen, men ändå – hoppas att mina gamla läsare ändå ska känna igen dem allteftersom de dyker upp! Direktlänkar nedan till respektive bok:

Ovänner i stallet

Guldfuxen

Den ledsna ponnyn

 


I övrigt har jag haft en massa annat för mig i dagarna fyra, och helt tappat bort manuset. Bara ”jaha, vad var det jag skrev om nu igen? Hm?”.
Känns lite hopplöst, och ingen inspiration har jag heller. Men så får det vara. Man behöver inte alltid tycka jobbet är kul.
Ska i alla fall läsa igenom hela manuset från början och se hur det flyter på, vad som behöver strykas eller kompletteras. Hälften är snart klart, så det är hög tid.

Utanför balkongen – med den öppna balkongdörren – är det full rulle – som vanligt. Ibland är jag så trött på att bo i stan, men vet inte om ett litet hus på landet heller är ett vettigt alternativ. Älskar ju när det händer saker, och har alla vänner här i Uppsala. Skulle nog bli ganska ensamt ute på landet till sist. Jag tror inte på att flytta när man är för gammal och inte har barn i skolåldern. Lätt att bli isolerad, och få sitta ensam bland granarna, även om jag ibland kan längta mig knäpp efter tystnad, vågor och vindsus i trädtopparna.

/A