Min plats på jorden!

I dag var jag med i serien Vykortet i UNT.
Jätteroligt för jag kände verkligen att jag ville dela med mig av just mitt absolut bästa ställe i världen  – Hågadalen och Nåsten.

Till att börja med är det så otroligt vackert med den stora öppna dalen, och skogen som sträcker sig upp över Nåstens ryggås, som en mörkare bakgrund till ängarna och åkrarna. Himlen är hög och klara vinternätter lyser stjärnorna som gnistrande ädelstenar i universums evighet.

I mitten av dalen slingrar sig Hågaån, som visserligen håller på att växa igen helt, men som samtidigt ger en fristad till fåglar och en mängd andra djur. Vi har förmodligen en bäver (!) boende där, bara som ett exempel. Om det skvallrar tuggade och fällda träd, som ligger ut i vattnet längs åkanten.

Hågaån rinner ner mot dalens södra ände, som sträcker sig ända ner till Ekolns strand och därbortom – Mälaren och så småningom Östersjön. Det gör att det nästan alltid fläktar en aning i dalen, oavsett årstid. Skönt för både folk och fä under varma sommardagar!
I andra änden av dalen vilade Kung Björn i sin hög (tills någon grävde upp honom …). På den tiden var dalen fylld med vatten, eftersom en flik av havet sträckte sig långt inåt land just där. Jag brukar tänka att det måste ha varit en fantastisk plats att bli begravd på.

Kung Björn levde under vikigatiden, och i stallets ena hästhage har någon lämnat två hälsningar från då – runristningar, varav den ena faktiskt handlar om en svärmor (!), och lär vara den enda i världen som gör så. Dåtidens statusupdateringar, helt enkelt.
Tänk om de där som ristade orden dök upp i dag – vad förvånade de skulle bli, men säkert ändå känna igen sig – också.

Carl von Linné traskade för övrigt också omkring i Hågadalen på sin tid, och i sällskap hade han studenter och andra lärde män. Linné har en kallkälla uppkallad efter sig, en plats som min gamla hund Scilla älskade! Hon brukade vada ut i vattnet, dricka och plaska omkring bland blad och kabbelekor.
Om man vill kan följa flera olika Linnéstigar i dalen, och njuta av de blommor och örter som funnits där sedan hans tid. Lite längre bort längs banvallen mot Enköping, finns det dessutom en fjärilsstig – med informativa små skyltar och mängder av vackra, fladdrande varelser sommartid.

Ja, Hågadalen och Nåsten här är fantastiskt – och det är helt otroligt att det inte är bebyggt eller förstört av bostäder, industrier eller vägar. Numera är dalen och skogen dessutom ett naturskyddsområde, vilket gör att det förhoppningsvis kommer att bevaras som det är – till glädje för oss och alla framtida uppsalabor.
Och just det – de där planerna på att dra en motorväg tvärs igenom dalen för att knyta ihop 55:an och E4 – det hoppas jag är en idé som är för evigt begravd i ett arkivskåp någonstans!

/A

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.