Korsord och mer korsord …

… tur att jag inte har som fritidssysselsättning att lösa korsord också! Då skulle nog ögonen vara fyrkantiga vid det här laget. Men det är ett kul jobb. Tråkigt att vi korsordsmakare på sikt kommer att ersättas av datorer och smarta program som gör snygga, men supertrista, korsord. Datorer har ju verkligen ingen humor alls!
Men den dagen den sorgen. Jag har ju alltid mitt busskort, och inom den branschen finns det i alla fall hur mycket jobb som helst.

Studentbokhandeln ska lägga ner, och det känns tråkigt. Känslan av en riktig bokhandel är oslagbar. Minns när jag var liten och vi åkte till en bokhandel inne i Jönköping för att handla. Jag fastnade naturligtvis alltid vid hästbokshyllan – Windyböckerna med sina vackra omslag, röd- och grönryggade Wahlströmsböcker, praktverk om hästar med fotografier på hästraser från hela världen, faktaböcker och små billiga pocket böcker, som kostade 1,95 kronor styck … Oftast fick jag med mig minst en bok hem.
I vår familj är böcker och läsande det viktigaste som finns. Vi hade bokhyllor överallt, i hyllor, i hurtsar och i källaren, och det fanns allt från pekböcker för småbarn till nyutkomna romaner av Nobelpristagare, faktaböcker om kirurgi och seriealbum.
En bok som ständigt tycktes glida runt hemma, och dök upp i de mest underliga sammanhang (bakom soffan, på toa, som brevpress på en hög med reklamblad …) var Alice Millers Det självutplånande barnet. 

Jag har fortfarande inte läst den, men däremot läst om den, och om henne. Trots det hon själv skrev om barn, så fick hennes ende son Martin Miller motta enorma mängder stryk och kränkningar av sina föräldrar under sin uppväxt. Det är förmodligen ett av hennes eget livs tragedier att det blev så.
Läs mer här: https://www.sydsvenskan.se/2013-11-05/barndomssar-och-foraldrar

När min pappa gick bort skänkte vi barn alla hans böcker om Freud, Jung med mera till sjukhusbiblioteket i Vadstena. Och Hans Larsson-böckerna gick till föreningen för densamme i Lund. Själv plockade jag hem alla hans böcker om labradorer hit till Uppsala. Böcker som jag alltid sett stå i bokhyllorna hemma, och som hör ihop med min barndoms uppväxt på en kennel. Förutom dessa fick jag också tjugo årgångar av Bonniers Litterära Magasin – en del inbundna, andra inte. När jag ska ha tid att läsa dem vet jag inte, men de tillhör också barndomen och jag kände så tydligt att pappa – som haft dem sedan mitten av 1950-talet – förmodligen hade velat att jag tog dem.

Nej, dags att bege sig ut i höstsolen och ta in alla stallets hästar – det är nämligen min tur i dag. Sedan hem och fortsätta jobba!

/A

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.