Äntligen …

… är recensionerna borttagna på Storytel. Så himla skönt. Jag vet författare som inte tordats läsa dem själv, därför att folk skriver så gemena och elaka saker. Själv har jag ju läst dem och glatts åt alla snälla recensioner  – samtidigt som jag irriterat mig två ord korta sågningar, eller recensioner som varken säger bu eller bä.
Nu är det bara stjärnorna kvar – bra det!
Så länge man inte uppdaterat sin app så finns recensionerna fortfarande, så jag har faktiskt sparat ner mina. Kan ju vara kul att ha kvar!

Kvällarna har blivit rejält mycket mörkare, och det är svalare över lag. det betyder att min hjärna äntligen har börjat fungera igen, och det är så himla skönt.
Har fixat en massa pappersarbete och skriver frenetiskt på WV-2. Försöker förbättra allt som inte blev bra i den förra – man lär ju så länge man lever! Det kan trots allt vara så att det här blir min sista bok någonsin, och det gäller att sluta med flaggan i topp.
Sista bok? Ja, att vara författare är att ständigt leva med den känslan, eftersom bokmarknaden styrs av försäljning och efterfrågan.
Alla drömmer så klart om att skriva en bestseller, men det är inte riktigt så enkelt. Man kan skriva hur bra som helst, men ändå ägna sitt liv åt att vandra runt i fattigdom, långt bort från topplistor och tv-soffor.
Eller så slår något av det man skriver igenom, och så blir man rik som ett troll och är plötsligt kändis. Vilket det blir har man ingen aning om.

Men nu släpper jag datorn och jobbet och ger mig ut i augustisolen i stället. Det är nämligen dags att helga vilodagen med en kopp kaffe och goda vänner i solskenet, i stället för att sitta här inne på kontoret.

/A

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.