Gör en rondellhund.

Varje dag frågar jag mig varför Lars Vilks bevakning får kosta miljoner, medan vanliga kvinnor som förföljs av hotfulla, aggressiva män, i princip får klara sig själva, trots att de (och också deras barn) också lever under dödshot.

Alltså:
Svensk vit medelålders man som hotas för att han på eget bevåg kränker människor genom att låtsas försvara yttrandefrihet = får skydd
Kvinna, mamma, vars enda misstag är att hon en gång i tiden blev förälskad i fel person = får inte skydd

Visst är det konstigt?

Eller inte.

Men jag har en lösning på problemet: alla kvinnor som hotas av män kan i fortsättningen bara göra en rondellhund som ser ut som Muhammed och ställa i närmaste rondell.

Voíla, så får de all bevakning som de behöver!

 

… fast då kanske Lars Vilks blir utan, förstås.

Så synd.

Eller inte.

Nä, jag läser aldrig tidningar. De bara ljuger.

Är du en sådan där som lite nonchalant säger att ”jag läser aldrig tidningar, de bara ljuger!”?

I så fall visar det bara att du har dålig koll på hur de dagstidningar, magasin, tidskrifter och andra medier som har en ansvarig utgivare fungerar.

Här kommer därför lite info om detta, så du slipper stå där och se ut som en idiot nästa gång någon tar upp det här med nyheter.

Pressetiska regler
Vanliga dagstidningars journalister är med i Svenska Journalistförbundet. Det är journalisternas fackförbund, som också har en mängd olika regler för journalister. Alla journalister har förbundit sig att följa reglerna, och etik i tidningsvärlden diskuteras ofta och mycket på de flesta redaktioner. 
Ledarsidan kontra nyhetssidorna
Vanliga tidningar är inte politiska på nyhetsplats, utan enbart på ledar- och debattsidan. Hoppar du över dessa sidor, vet du i princip inte vilken politisk inriktning en viss tidning har.
I det enda fall där tidningar ”tycker något” på vanliga sidor, är när man anlitar en krönikör. En krönikör tycker något utifrån sin personliga inställning till saker och ting. Det syns tydligt vilka artiklar som är skrivna av en krönikör, de har oftast en stor byline med bild och namn på den tyckande personen. Den tyckande personen står själv för sina åsikter, och det är inte alltid säkert att krönikören har samma inställning som tidningen i en viss fråga.
På de vanliga artikelsidorna, så gäller de pressetiska reglerna – exempelvis ska man alltid intervjua båda sidorna i en sakfråga, inte bara den ena. Journalisten ska vara försiktig med namnpubliceringar och inte lämna ut människor när det inte är nödvändigt. Det finns också regler om att tidningen tydligt ska visa vad som är en betald annons och vad som är nyhetstext.
Ansvarig utgivare
Alla tidningar med utgivningsbevis har en ansvarig utgivare. Hen ansvarar för precis allt som står i tidningen, och kan få böta eller hamna i fängelse om tidningen inte följer det som står i lagen.
Därför kan du lita betydligt mer på vanliga dagstidningar, än på exempelvis sajter som Avpixlat och Flashback. Inte heller vanliga bloggar har någon ansvarig utgivare. En bloggare kan alltså skriva precis vad som helst, utan att behöva stå till svars för det, och det är oerhört svårt att göra något åt det. Tyvärr eftersom en bloggare kan sprida precis hur mycket sk*t som helst om personer, företag och annat, utan att det behöver vara sant eller kan granskas av något. Många som läser bloggar vet inte skillnaden, utan tar det bloggaren skriver för ”sanning”, men läs alltid alla bloggar med mycket kritisk blick. Även den här, naturligtvis. 
Pressens Opinionsnämnd
Om du tycker att tidningen ”ljuger” eller ”har tagit med fel fakta”, kan du höra av dig till den ansvarige utgivaren och påpeka det. Ansvarige utgivarens mejl står ALLTID med på hemsidan, eller i redaktionsrutan i den tryckta tidningen. Det finns nämligen lag på att så ska det vara. På radio och tv kan du hitta ansvarige utgivare på respektive hemsida. 
Det finns också något som heter Pressens Opinionsnämnd.
Dit kan man anmäla en artikel eller ett inslag på radio eller tv, som är uppenbart felaktigt. När en tidning, ett radio- eller tv-program döms i PO, är de skyldiga att publicera domen på nyhetsplats. Det vill säga: alla som läser tidningen och kan ha läst den felaktiga artikeln, ska få veta att PO klandrat tidningen och att den har gjort fel.
Besparingskraven slår främst mot antalet anställda 
Till sist: många tidningar har besparingskrav i dag. Det drabbar dock inte journalistiken i sig, utan det slår framförallt mot bemanningen på tidningen.
UNT har till exempel all sin kvällsredigering hos Norrköpings tidningar. Det innebär att redigerarna (de som gör tidningens sidor) redigerar även UNTs sidor. Det betyder inte att det som står där är mindre sant eller mer fel, utan bara att man har rationaliserat bort några människor i Uppsala och låtit fler människor i Norrköping jobba.
 
Hoppas du har någon nytta av det jag skrivit ovan.
Välkommen ut i verkligheten i stället för att isolera dig! 🙂

Du kunde varit det där barnet.

Om en stor stark vuxen karl klädd i uniform inte kan klara av en 9-åring utan att ta till allt det våld som visas i filmen från Malmö C, så tycker jag att han ska byta jobb.
För nej – en nioåring förtjänar inte att utsättas för den behandlingen av en vuxen människa.

Vi pratar om ett barn på flykt.
En nioåring som saknar sina föräldrar, som gråter i sin säng på kvällen och längtar efter sin mamma, sin pappa, sina syskon, sin egen säng därhemma, långt borta. 
En nioåring som borde gå i skolan, spela fotboll, kasta snöboll, palla äpplen och få en godnattkram varje kväll – inte ligga på golvet på Malmö Centralstation, medan en vuxen man pressar ner honom mot golvet.

Det är inte okej.
Jag upprepar det är inte okej!

Och ni som tycker det är okej borde ta och tänka en gång till.
Försök minnas hur du själv kände dig när du var nio år.
Inse att det kunde varit ditt barn, om du levt i ett annat land.
Inse att det kunde varit du, när du var nio år, om du själv fötts någon annanstans.

Det kunde ha varit du.
Förstår du det?
Du kunde varit det där barnet.
Vem är du att döma honom?

Och till sist: har ni tänkt på vad konstigt det är att när en vakt ger sig på ett 9-årigt flyktingbarn, då försvarar folk vakten. ”Ungen hade säkert förtjänat det”.
När vakten utanför krogen gör samma sak med en aspackad, otrevlig vit, svensk man som väger 97 kilo och tror han kan karate, då heter det ”den där jävla vakten, vilket avskum, jävla myndighetsmissbruk, han kom väl inte in på polishögskolan … ”.

Visst är det konstigt?
Jättejättekonstigt.

Och inte okej! Alls.

 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article20312433.ab

Nej tack, jag delar inte.

Det här är delvis en kopia av min fb-status i gå, så ni som redan läst den kan hoppa över alltsammans. Men jag är upprörd över detta, och kanske når jag någon mer om det kommer ut här också.

En del på facebook har börjat dela bilder på den brinnande jordanska piloten. Jag tycker det är fel och vill verkligen uppmana er att INTE göra det.
Dels är det obehagliga bilder, som gör mig och många andra väldigt illa berörda.
Dels brukar det rekommenderas att man inte ska dela bilder och filmer av övergrepp vidare, för då utsätter man personen på filmen för ytterligare ett övergrepp.
Jag skulle själv inte vilja att folk fick se mig dö, och sedan delade det varv efter varv efter varv så alla kan gotta sig i det. Tänk om mina barn fick se mig brinna levande i åratal framöver, på olika ställen på internet? Hur mår hans föräldrar, fru, barn och syskon som med all säkerhet kommer att få uppleva det gång på gång?
Jag tycker det är tillräckligt vidrigt att vi vet om att det har hänt. Vi behöver inte se det hända. Vi behöver inte vara så jävla nyfikna, helt enkelt.
Jag tycker vi ska visa den där unga piloten och hans familj respekt i stället.
Vi kan bry oss om och protestera mot det som hänt på bättre sätt än genom att dela det vidare på fb.


 

Jag fick många kloka kommentarer på inlägget och måste säga att det är skönt att det är fler som reagerar. Jag får lite känslan av att det är som S skrev – vi vill titta, för vi blir både äcklade och nyfikna. Det är samma som när man kör förbi en trafikolycka eller ser ett brinnande hus eller en färja i nöd – vad har hänt? Är någon skadad? Syns det blod?

Vi är vidriga fluktare, allesammans, och jag är absolut inte bättre. Jag tittade naturligtvis också på de där bilderna på den brinnande mannen, men försöker trösta mig med att jag åtminstone har samvete nog att inse att det är ett övergrepp mot honom att göra det. Och dela bilderna gjorde jag INTE!


 

En annan sak som en bekant delade var ett gäng bilder på unga mörkhyade män, som påstods vara de som våldtagit en kvinna på Finlandsfärjan förra veckan.

Det är också en sådan där upprörande händelse som lätt får känslorna att dra iväg. Någon med lite kunskaper i photoshop snor ihop ett gäng bilder och skickar ut: ”KOLLA, här är dom som gjorde det!” – och så går drevet.

Men stopp lite nu! Vet du ens om det är rätt personer som är på bilderna? Var du där? Såg du det hända? Eller grundar du bara dina åsikter på vad du läst på ställen som Flashback och Avpixlat?

Dessutom: fram tills dess att domstolen sagt sitt, så är de att betrakta som oskyldiga.

Ofta blir jag så jävla less på att folk är så himla lättlurade att de går på sådana här drev på nätet. Människor som jag tror är vettiga, normala, trevliga och roliga visar sig vara riktiga puckon som gladerligen delar rena lögner utan den minsta eftertanke eller källkritik.

Ibland har jag tänkt att jag skulle ta en bild på någon av de här som gärna sprider dynga, hitta på en historia och börja dela den, bara för att visa vilken enorm spridning en sak som inte är sann kan få.

”Kolla, här är den där jävla XX som våldtog min dotter i fredags. Polisen låter honom springa omkring fritt, fast det finns bevis. Fy fan, om bara någon kunde slå ihjäl honom! Här är hans namn, adress och telefonnr …”.

Låt säga att 100 av mina vänner delar det = 100 delningar

Låt säga att dessa 100 har 10 vänner var som delar det vidare: 1 100 delningar.

Var och en av dessa 1 000 delar det, och tio av deras vänner gör det: 11 000 delningar.

x 10 = 110 000 delningar.

x 10 = 1 100 000 delningar.

…. om jag gör det, så är den killen körd för all framtid! Och ni ska veta att det är såååå enkelt att göra det – bara ett par knapptryck bort, liksom.

 

Nej, nu ska jag duscha, ta ut hunden och ge mig av till mitt arbete. 3an och 9an i dag. Tänk, jag visste inte ens att 9an hade natttrafik, men alltid lär man sig något.

Hejhå!

 

/Anna

 

 

 

 

 

Fuck the duck until exploded …

En gång i tiden var jag översättare. Här är en länk till ett antal roliga skyltar. Förhoppningsvis har den som översatt dem också ett annat jobb i dag:  Tokiga översättningar.

Nu ska jag bygga en ny hemsida för mina böcker, korsord och allt annat frilansjobb. Insåg att den gamla hemsidan om böckerna inte är uppdaterad på allvar sedan 2006. Visserligen har jag ändrat förstasidan och djurens porträttgalleri (framförallt den sistnämnda sidan är ju oerhört viktig!) men har inte lagt till böcker och allt annat jobb jag gjort under åren som gått sedan dess.

I går var jag i stallet på eftermiddagen, och vi hade så himla kul.

Vi är ett stort och roligt gäng som håller till på Stall Surmulen, allt från vildsinta fjortisar till medelålders tanter och äldre farbröder. Snacka om påfyllning av energinivån, som varit ganska låg på sistone. Och på lördag blir det champagne med bästa L och hennes familj. Finns ju en del att fira, minsann! 😉

Nu – arbeta och göra en fin, ny hemsida med fräscha bilder och en massa nytt material. Det tar väl ett tag att få färdigt den, men den som väntar på något gott och så vidare.

 

/A

 

Idioter

Ibland blir jag så less på nätet. Eller snarare less på mig själv.

Jag KAN BARA INTE låta bli att tycka, kommentera, ha åsikter och stå upp för saker jag tycker är viktiga. Ändå så har jag ju så mycket annat att göra egentligen, saker som är både viktigare och roligare!

Särskilt svårt är det med hästfolk. Ja, jag vet, man ska älska alla, men det sitter hårt åt ibland.

Här är några internettyper som jag har stött på:

* Hingstägaren

Den här personen äger alltså en hingst. Den är typ tre-fyra år och fortfarande hingst för att den är så FIN att den NOG kommer att gå igenom, om inte på sitt utseende (37 poäng på 2-årspremieringen) så på sina fantastiska prestationer.

Att det då ska vara prestationer i världsklass, jamenvaddå?

Och att det är svårt och ett vågspel även för en rutinerad och duktig unghästutbildare med många års erfarenhet att ta fram en hingst som blir godkänd OCH får ston när den väl är godkänd – jamenvaddå?!

Nu är jag ju bara negativ för att jag inte har en hingst. Egentligen är jag ju bara avundsjuk. Det borde förresten alla vara!

Hingstar är faktiskt jättesnälla om man VET hur man ska hantera dem. Ston är MYCKET svårare att ha att göra med. Hur många har inte blivit ihjälsparkade av ston? Jojomensan!

Dessutom har hingstar mycket mer UTSTRÅLNING, så det så. Och ska man komma någonstans måste ju hästen ha UTSTRÅLNING.

Att en riktigt bra ryttare kan få fram utstrålning, till och med hos en stelbent gammal ridskolehäst från Polen – det har hingstägaren ingen koll på alls. Det handlar nämligen inte om att hästen. Det handlar om att ryttaren måste kunna rida hästen så den får chansen visa vad den går för!

Man kan ha hur många flashiga hingstar som helst, men kan man inte rida så står man sig ändå slätt. Exempelvis mot en duktig valack som inte behöver fundera på brudar, utan i stället ger 110 % när det gäller jobbet.

* Den vilda fjortisen

Fjortisen lägger ut en miljon bilder på sig och sin häst. På var och varannan bild rider hon utan hjälm, gärna barbacka med hackamore eller repgrimma, helst i full galopp i motljus på en nysådd åker. När en sur gammal tant (typ jag och tio andra!) påpekar det där med hjälmen är vi ”jävla kärringar och det ska vi minsann skita i!”.

Okej. Att hon vill tillbringa resten av livet som en broccoli efter att ha ramlat av och slagit huvudet i en sten är ju faktiskt hennes problem. Det har hon helt rätt i. Dessutom kanske skillnaden egentligen inte blir så stor, tänker man sedan, och går ut i köket och hämtar en ny kopp kaffe.

* Experten

Experten har en massa åsikter om precis allt.

Hen ger gärna vänliga och mångordiga tips av typen ”den där sadeln ser ut att sitta fint/dåligt/uselt/i bakvikt/framvikt/etc etc”. Sådana saker kan nämligen en expert avgöra utan problem, även om hen bara har sett en stillbild på en skranglig travare, tagen i stallgången, i mörkret, sent en kväll i november.

Experten är ofta för alternativa metoder och syns inte sällan tillsammans med hälsokostfreaket (se nedan!). De har aldrig träffats, men känt varann via nätet i ungefär 10 år, och vet ALLT om varandra.

(… fast tänk vad förvånade de skulle bli om de träffades någon gång?) 

Om man blir nyfiken, och ställer frågor om utbildning och meriter, så är svaren från Experten oftast både precisa och svävande samtidigt. Jo, hen gick ju RIK 0 (fast glömmer säga att det var 1983 och att hen hoppade av efter en vecka). Sedan tycker hon ju inte att det här med tävlande är så viktigt. Och det är det ju förvisso inte. Fast det är ju bra om man åtminstone kan rida om man ska ge andra råd, tänker jag.

Så hon rider väl en del ändå?

Men nä … Hennes egna hästar går mest i hagen. Ja, för hur ska hon hinna med dem, när det finns så många därute som behöver ösa ur hennes outsinliga källa av kunskaper?

Dessutom är hon ofta en liten smula sjuk. Gärna någon udda sjukdom som ingen riktigt vet vad det är (utom dr House och han finns ju inte på riktigt!). En lagom liten sjukdom ska det vara, en som hindrar henne både från att jobba och rida. Det finns många att välja på om man googlar lite.

(… tur att hon åtminstone inte är elallergisk, utan kan ha datorn framför sig fjorton timmar per dygn. Minst!)

Och eftersom Experten ofta är sjuk, kommer hen gärna i sällskap med …

* Hälsokostfreaket

Hälsokostfreaket går på allt som skrivs om alternativa metoder. Man kan definitivt smörja in mosade björklöv på cancer och bli frisk. Det bara att göra det och skippa sjukvårdens metoder, som ju ändå bara ger en massa biverkningar. Socker och vitt mjöl är skapade av Satan himself och orsaken till både aids och ebola. Big Pharma styr över oss alla, tillsammans med de där som sprider ut chemtrails och lurar oss att använda fluortandkräm.

Hälsofreaket är inte sällan överkänslig mot hela det moderna samhället och  därför sjukskriven sedan länge. Boendet är spartanskt: gärna en enkel stuga mitt ute i ingenstans. Helst vill hen inte ha med några moderniteter alls att göra. Det eldas med ved och i grönsakslandet prunkar de egenodlade biodynamiska grönsakerna till den helveganska kosten.

Konstigt nog har hälsofreaket alltid en dator, en internetuppkoppling och en egen hemsida. Ofta med en dagligen uppdaterad blogg  – och ibland också med en webbutik där hen säljer hemgjorda alternativa mediciner, teer och salvor.  Men den onda karma som datorn sprider omkring sig, kompenseras av att hen dricker mängder björksav och endast vatten som kommer direkt ur bäcken, hämtat i en träkåsa från 1896.

(fast i bakgrunden på en av bilderna på hemsidan skymtar en rulle ballerinakex, en kaffekopp och ett mjölkpaket från Arla … hur det kan bli, liksom!)

* Bekräftelsenörden …

Den här personen inleder ofta med ett minst två meter långt inlägg om ett problem. Man blir gärna engagerad. Man tycker synd om hen. Man vill gärna försöka hjälpa. Man tänker och funderar.

Men när man sedan kommer med förslag på hur problemen kan lösas har personen antingen a) redan testat och det gick inte b) vill inte testa därför att det kommer ändå inte att gå c) menar att problemet egentligen inte är ett så stort problem, MEN …

… och så fortsätter diskussionen i all oändlighet. Oavsett vad man kommer med för förslag, så vet personen alltid bäst. Du kan vara Gud Fader själv – du kommer ändå aldrig ALDRIG någonsin att kunna påverka bekräftelsenörden i någon som helst riktning.

Och om du inte ger upp, utan bara försöker och försöker och försöker, blir hen till sist riktigt otrevlig. Hur kul är det på en skala?! Låt bli det och spara din själsliga ork till annat som är viktigare. Som senaste avsnittet av Law & Order tillsammans med en god semla och en kopp kaffe.

(Men fattar du inte? Hen vill ju faktiskt inte ha någon hjälp! Hen vill ha uppmärksamhet, och kan gå över lik för att få den, bara det genererar ett tillräckligt stort antal inlägg på olika forum först.)

Och så till sist har vi … tadaaaaaaa! ….

* Idioten! 

Och det är ju jag. Som läser och tänker och lägger en massa tid på att skriva meningslösa svar i vilsegångna diskussioner.

Som har skrivit det här blogginlägget i stället för att skriva en prosatext om snömolnens mörkblå färg, kärlekens innersta väsen eller den fåfänga jakten på skönhet vid stekandet av raggmunk.

Nåväl, jag är ju inte ensam.

Det är vi idioter som ger de andra typerna näring. Som fyller deras bekräftelsekvot, ger dem deras behov av kärlek, uppmärksamhet och skapar kontakt med omvärlden. Vi tar deras ångest och bär den med oss (tror dom i alla fall…!) och de suger girigt åt sig våra tankar, söta små smileys och ”kjjjjamizar” innan vi skiljs åt i natten.

Som tur är har vi varandra. Ja, för inte så sällan blir idioter god vän med andra idioter. Sedan tisslar och tasslar vi i privata meddelanden, puttar på varandras åsikter och inlägg, samt skrattar i lönndom åt expertens sadelråd, fjortisens fjortiskhet, hingsägarens tvärsäkra uttalanden, bekräftelsenördens ångest över en prick på benet och hälsokostfreakets råd till den sistnämnda.

Av det kan man lära sig att vi alla är lika goda kålsupare. Och kanske var det bara det jag ville komma fram till?

Eller som pöten Ekelöf en gång skrev: ”… det som är boskap i andra, är boskap också i dig”. 

Det är ju bara att hålla med.

Mu.

/A

 

Arbete arbete arbete!

Har kört buss ett antal dagar, och i morgon är det dags för p-pendeln. Det är en tom vit buss som går mellan en tom parkering och Akademiska sjukhuset. Man är två kurser (=bussar) som kör på linjen samtidigt. Varje runda tar en kvart. Sedan väntar man en kvart och kör igen. Och igen. Och igen. Och ingen åker. Ingen åker. Ingen åker. Ingen åker. En åker. Ingen åker. Ingen åker. Och så vidare till arbetsdagen är slut.

Jag som brukar bli uttråkad av att köra många timmar på en vanlig linje, där det trots allt förekommer passagerare – hur ska jag överleva? *gaaaah* Men det är väl bara att slå sig till ro bakom ratten och slappna av, så går i morgon också.

Har laddat hem en massa poddradioprogram att lyssna på när jag kör. Nej, jag har inte öronploppar. Det får man inte och dessutom gillar jag inte ploppar heller. Lyssnar istället via den lilla högtalaren som finns i ifånen. Det funkar faktiskt förvånansvärt bra.

Bra program som jag hört på sistone:

De von Sydowska morden

Serietecknarna Anton Karis hälsar på hos Ulf Lundkvist, Martin Kellerman och Gunnar Lundkvist.

P1s Söndagsintervju: Katastrofläkaren Johan von Schreeb

Älskar radio! Man sitter i sin buss på lördagskvällen, trycker på knappen och ut strömmar mitt favoritprogram Naturmorgons repris i högtalaren. Kan det bli bättre? Nä, faktiskt inte!

Via Naturmorgon hittade jag för övrigt den här dokumentären om korpar: Att komma nära en korp. Den är ett sådant där program som jag lyssnat på flera gånger, åtminstone två. Det blir nog en gång till så småningom …

Här är deras blogg: Korpgluggen

 

Men nu är det dags att krypa till kojs. Ska leta igenom radioappen och se om jag hittar fler program.

 

I dag har Sigge försökt att äta upp en plasthatt till en tuschpenna, förresten. Och så åt han ju ett guldfärgat paketsnöre strax före jul också. Måste smaka på ALLT, är hans devis!

Att ha Sigge är som att ha en stor valp, på fyra långa ben. Ständigt lika nyfiken, intresserad och charmerande okunnig om saker och ting. Varje dag lär han sig nya grejor, och han ser alltid lika lycklig ut när han begripit hur saker och ting hänger ihop. ”Aha!” liksom!

I dag stod vi dessutom i gången en lång stund, pratade med alla möjliga, gosade och umgicks. Det är det bästa Sigge vet, och småtjejerna i stallet (nå, de är inte så små längre …) älskar att klappa och prata med honom. Kul med en så social häst!

Godnatt!

 

/A