Planerar inför hösten …

… och det känns skönt. Jag gillar sommaren för all del, men bäst är när allt är som vanligt och rutinerna är på plats. Alla vänner kommer hem efter semestern. Mejlen fylls med korsord att göra. Det är dags att köra buss igen. Stallet fylls på med gamla och nya fyrbenta vänner, samt medföljande tvåbeningar. Kaffebryggaren går varm och de två nya kattungarna på gården, förgyller livet ytterligare.

Hösten ser trivsamt välfylld ut. Ett antal uppdrag – alla sinsemellan olika – väntar. De flesta är gamla uppdragsgivare, som envisas med att komma tillbaka, vilket gör mig särskilt glad.
LinkedIn kan man kryssa i om man letar jobb eller nya uppdrag, men den rutan får vara för min del. Ska jag ta på mig något nytt, måste det vara något som känns rätt, både i hjärtat och i magen. Det är så himla lätt att slänga sig över allt som kommer i ens väg, så det gäller att välja klokt och använda resurserna för rätt saker. Tiden är inte oändlig längre, som när man var 25, och ställtiden är viktigast av allt.

Men så är det ju det där med att förbereda sig inför kulturnatten …
Hur i hela fridens namn kunde jag gå med på att ställa upp på en Författarstafett i Missionskyrkan? Måste haft värmeslag när mejlet kom …!
Först så blir man tydligen intervjuad, sedan ska man läsa något av det man skrivit. Men vad? Ja, säg det. Jag har ingen aning. Men det brukar ju ge sig, och jag har tack och lov varken scenskräck eller social fobi. Tvärtom! Så med lite tur kan det bli riktigt roligt.

De två böckerna om Sara har förresten fått finfina betyg på Storytel. Läsarna gillar dem, och även en och annan lite äldre läsare har lyssnat nu i sommar. Jätteroligt!
En död man är nog just död för tillfället, men jag antar att den piggar på sig när del två kommer ut. Eller så gör den det inte. Deckargenren är svår, och det verkar mest handla om tillfälligheter vad som slår och inte.
Ibland ångrar jag att jag gav mig in i getingboet. Det finns ju annat att skriva, och jag tycker egentligen det är mycket roligare att skriva för barn och ungdomar. Men samtidigt – jag har lärt mig massor och är glad åt att Lind&co ville ge ut dem. När del 2 är färdig, ska jag skriva något helt annat i alla fall, den saken är klar.

Nej, nu är det dags att ta itu med pappersarbete. Det är inte min starkaste gren, om vi säger så … Men under tiden ska jag försöka att hela tiden ha bilden här nedanför i huvudet.
Havet vid Mossbystrand, vågornas kluckande, det svala vattnet och smaken av salt. Sand mellan tårna och så solen som värmer när man sätter sig på handduken. På hemvägen köper vi fisk från rökeriet alldeles intill, som sedan äts med kokt färskpotatis på kvällskvisten. Semester på riktigt och gyllene sommarstunder att ta med sig in i hösten.

/A

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.